MartinHardenberger review of Cypress Point Club

Det har gått ganska många år sedan jag spelade Cypress Point nu, och sannolikheten är ganska stor att jag aldrig kommer att få göra det igen. Vår coach i college hade en vän som var medlem där och medlemmen bjöd ut fyra av oss i college-laget. Det var inte tal om att gå in och titta i klubbhuset utan vi gick ge oss rakt ut på första tee. Där slår man över ett buskage och sedan börjar det – ingen range eller något sådant först. Den mytomspunna banan sträcker sig först vackert fram genom skog och mellan sanddyner, hela tiden med en viss men inte direkt närhet till havet. Det är sedan när du kommer till hål 15-17 som det mest minnesvärda kommer. De två kanske häftigaste par 3-hålen jag spelat följs upp med det kanske häftigaste par fyra-hålet (där det mest handlar om hur mycket du vågar skära av Stilla havet). Årsavgiften här är flytande. Det vill säga att årets kostnader delas på antalet medlemmar och sedan är det bara att pynta, oavsett vad de må kosta. Lite kul är att Bill Gates nekats medlemskap här. Det gäller att känna rätt människor...